destruktiv?

Jag hittade ett kort på mig och mitt ex+en gammal kalender. jag trodde verkligen att jag hade slängt allt. brände kortet först. så såg jag till på köpet att jag hade hans strumpa på mig. den ENDA saken som jag inte har slängt som tillhör honom. kände ingenting alls först. sen slutade jag känna kroppen, började skaka som ett jävla as.

så kom jag på den smarta idéen att pierca mig själv. har gjort det i underläppen och naveln på mig själv, sen i naveln på två andra. så körde jag in en kanyl i överläppen och bara kände en kalldusch av lugn i kroppen. EXAKT då kom min sjuka mamma in till mig, skrek som ett as och var helt jävla störd.

jag har vad min psykolog så fint säger: "ett mycket komplicerat förhållande till din mamma" vi bor asnära (port i port) nu, jag ska flytta 2 mil irån henne om FÖRHOPPNINGSVIS 2 veckor. fy fan så jävla skönt det ska bli! gissa vem som inte kommer få en nyckel? jävla idiotjävelhorafittfan. det värsta är att vi har varit på familjesamtal och jag själv har sagt till henne i 8 år vad jag tycker att hon gör fel. men hon lyssnar fan inte. hon har sån jävla förståelse när andra pratar med henne, men 5 minuter senare så har hon glömt allt.

så lite sobril på det så blir jag nog som folk (HAHAHAHA, I wish).